Jonna Löfgren: ”Trummorna är som berget”

När SAMI ringer upp Jonna Löfgren, stjärntrummisen som bland annat har spelat i det skotska bandet Glasvegas, möts vi av ett varmt välkomnande. Hon sitter i köket hemma i Hälsingland, där livet som nybliven mamma fyller dagarna med sångstunder och danspartyn.

– Vi rockar mycket till Kerstin Ljungström och Daniel Norgren! Min son är åtta månader och har redan varit med på tre turnéer – två i magen och en som nyfödd.

I somras kombinerade Jonna turnélivet med Lars Winnerbäck med amningen av sin nyfödda son, en utmaning som samtidigt kändes självklar. Och hennes karriär är minst sagt normbrytande. Redan som elev på Musikhögskolan i Piteå år 2010 rekryterades Jonna till bandet Glasvegas av en nästintill sagolik slump.

Från klassrummet i Piteå till världskända Glasvegas
En dag fick hennes klass besök av gästläraren Andreas Dahlbäck, även känd som trumslagaren i Ulf Lundells band. Några veckor efter första mötet hör han av sig till Jonna. Han hade precis fått ett samtal från Sony Music Sweden, ett samtal som skulle komma att förändra hennes liv. Förlaget ringde nämligen för att berätta att Glasvegas trummis precis hade hoppat av, och att bandet nu letade efter en svensk kvinnlig trumslagare. Därefter gick det snabbt, och några dagar senare fick Jonna ett samtal från bandets management som meddelade att de ville träffa henne i London.

– Allt gick så fort. Jag minns hur jag frenetiskt googlade på intervjuer de hade gjort på väg till flygplatsen, i hopp om att hinna lära mig förstå den skotska dialekten. När jag väl träffade dem fattade jag ändå ingenting, skrattar Jonna.

Istället var det kemin, och inte orden, som blev talande. Jonna satt med trumstockarna redo för att spela för bandet, men en provspelning blev det aldrig tal om. Istället drack de ett par öl och umgicks som gamla kompisar. Några veckor senare hade Jonna packat ihop hela sitt liv i Sverige för att flytta till Glasgow.

– Under mina tio år i bandet har jag haft den otroliga möjligheten att spela för fans i hela världen. Ett av mina starkaste musikminnen är när vi spelade i Amazonas för nakna, dansande medlemmar i Huaoraniklanen i Bameno. Jag trodde aldrig att jag skulle bli medlem i ett skotskt rockband och dra på världsturnéer. Och att utöver det spela i djungeln är något jag inte ens hade kunnat drömma ihop själv. Det är som en plusmeny på musikdrömmen!

”I SAMI har jag tillgång till all information utan någon mellanhand”
Idag är Jonna tillbaka i Sverige och känner tacksamhet för svenska kulturinstitutioner som banat vägen för hennes karriär. Redan i årskurs ett började Jonna ta individuella trumlektioner på kulturskolan. I åttan gick hon med i ABF-cirkeln Rockskolan, där hon för första gången träffade andra tonåringar i Boden som också älskade rock. När hon väl började tjäna pengar på musiken i Glasvegas var det hennes brittiska agent som såg till att hon fick rätt ersättning.

– Då förstod jag inte riktigt hur insamlingen av min musikersättning fungerade, utan det skötte min agent. Idag är jag medlem i SAMI och har tillgång till all information om hur min musik används direkt, utan någon mellanhand. Det känns fett som musiker.

Trummor, glitter och hiphopdrömmar
Hemma i Sverige har Jonna samarbetat med en rad stora artister som Hurula, Annika Norlin, Siri Karlsson och Anna Ternheim. När hon får frågan om hur det känns att spela pop jämfört med rock förklarar Jonna att trummisens roll är densamma, oavsett genre.

– Trummorna ser jag som bandets berggrund. Jag vill vara den som håller takten och guidar alla rätt om något känns osäkert. Sången och de andra instrumenten är det härliga glittret, medan trummor och bas är grunden som man kan luta sig mot.

Framåt blickar Jonna mot nya musikaliska utmaningar, och svensk hiphop är någonting hon är nyfiken på och ser som en spännande genre att ta sig an.

– Det händer så mycket spännande på den svenska hiphopscenen just nu. Jag lyssnar mycket på Zackes nya skiva ”Noir” och det hade varit fett att spela med honom någon gång. Det vore riktigt mäktigt.