Ida Sand: ”Med kniven på strupen skapas ett driv”
Med stabila rötter i gospeln har Ida Sand etablerat sig som både hyllad soloartist och medverkande musiker för den svenska soul- och jazzeliten. SAMI får en pratstund om vikten av att våga satsa och det fina i att kunna växla mellan solo och support.
Musikbranschen präglas av ketchupeffekten: först kommer ingenting, ingenting och sedan allt på en gång.
Vi träffas via skärmen, och Ida korrigerar kameran så att återvinningskassen i köket försvinner ur bild. Det är en avslappnad, grundad och självklar Ida vi möter. Precis som hennes uttryck i musiken. Och även om Ida Sand ofta syns i jazzsammanhang är den musikaliska grunden tydlig för henne själv:
– Rhythm and blues, säger Ida med eftertryck. Jag älskar sättet att sjunga, och även om jag ibland skulle vilja sjunga rakare, lite som Joni Mitchell, så går det inte. Svänget är mitt dna, och jag har aldrig varit bra på att förställa mig.
Ida har etablerat sig både som soloartist med eget material och som pianist och bakgrundssångerska för den svenska artisteliten, till exempel för Nils Landgren, Bo Sundström och Lisa Nilsson. Och hon är väldigt nöjd med att stå med en fot i varje läger:
– Att växla mellan de olika rollerna passar mig jättebra. Det vill jag inte ändra på. När man blivit lite trött på sitt eget kreativa uttryck är det så kul att få stötta andra i deras process! Dessutom trivs jag inte jättebra i ledarrollen – jag vill helst vara en i teamet. Kanske borde jag egentligen ha ett band, skrattar Ida.
Foto: Nikola Stankovic
Från barndomens musikrum till scenens strålkastarljus
Ida berättar hur hon växte upp med mycket utrymme att göra musik med andra. Båda föräldrarna och flera i släkten var yrkesverksamma, och Ida fick bygga ordentlig scenvana, kompa och leda körer i kyrkan där hennes mamma jobbade. Hon hade med sig en insikt om att det går att leva på musiken. Det här är ett yrke. Och hon klev in i yrket utan tveksamheter:
– Jag hade aldrig någon plan B, berättar Ida. Jag gick in med målsättningen att göra detta helhjärtat. Jag tog alla gig jag fick och byggde upp erfarenhet och kontaktnät från grunden. Och efter att ha varit frilans i 25 år har jag ju anpassat min livsstil till förutsättningarna. Musikbranschen präglas av ketchupeffekten: först kommer ingenting, ingenting och sedan allt på en gång, till exempel sommar och jul, konstaterar Ida.
Ida beskriver också hur hon medvetet valt att inte förlita sig på stöd eller stipendier – hon har satsat ”utan skyddsnät”. Och just det har varit en möjliggörare:
– Med kniven på strupen skapas ett driv. När jag försökt skapa mer trygghet, ett deltidsjobb vid sidan av till exempel, då har allt bara blivit svårare faktiskt. Och som man säger: när man stänger en dörr så öppnas ofta ett fönster. Det har varit den enklaste vägen för mig att satsa allt.
Mycket idag är så otroligt kortsiktigt tänkt. Man utgår inte från vad det är att vara människa tyvärr. Musiken skulle ju kunna sysselsätta ungdomar på fritiden och ge något riktigt meningsfullt över tid.
Vad har SAMI betytt i ditt yrkesliv?
Ida berättar att SAMI funnits med från start. Hon hörde musikens organisationer nämnas hemma, och när hon studerade på Musikhögskolan i Göteborg skedde Stockholmsrepen ofta i SAMI:s replokaler på Döbelnsgatan.
– Sen brukar jag logga in på SAMI och titta på allt jag faktiskt gjort. Allt finns ju samlat där. Dessutom hade jag gått miste om en hel del utländska intäkter utan SAMI. Jag har ju tyskt skivbolag och jobbar mycket internationellt, men det finaste är nog ändå känslan när man fyller i SAMI-listan och får lyfta alla musiker som bidragit. Att få visa på ett ”vi”. Det känns otroligt fint och viktigt!
Samtalet leder oss in i att det är utmanande tider för kulturen idag. Ida Sand ser med oro på nedmontering av viktiga stöd till folkhögskolorna och kulturskolan – återväxtens fundament.
– Jag hoppas SAMI kan fortsätta vara en röst – en megafon för oss musiker och en advokat för våra rättigheter. Mycket idag är så otroligt kortsiktigt tänkt . Man utgår inte från vad det är att vara människa tyvärr. Musiken skulle ju kunna sysselsätta ungdomar på fritiden och ge något riktigt meningsfullt över tid, säger Ida.
Vad händer framöver för dig? Har du saker du vill göra eller utvecklas inom?
– Förra året turnerade jag mycket med andra. I år blir det istället fokus på mitt eget material. Jag har inte sett mig själv som kompositör tidigare, men efter förra albumet fick jag blodad tand (det egenproducerade albumet ’Do you hear me?’ från 2021).
– Sen skulle jag vilja lära mig mer om att arrangera! Jag har ju alltid arrat, men att få gå djupare, att arrangera för storband och stråkar och bredda mig, det vore jätteroligt.
Och som upptakt till ett år med fokus på soloprojektet blir det också en ny fotosession kort efter SAMI:s intervju med Ida.
– Jag ändrar ju hårfärg hela tiden, så nu var det dags för nya bilder, skrattar Ida.
Text: Karin Beckérus