ABBA:s trummis Per Lindvall om nya plattan: ”Vi leker bara musik, det är då det blir som bäst”

Musiken har alltid varit närvarande i Per Lindvalls liv. Det sjöngs och spelades i hemmet på Gotland, och med en pappa som var kyrkoföreståndare var det en självklarhet att hoppa in i kyrkans blåsorkester redan vid fem års ålder. Där fick han vässa sin talang, utan prestationsångest eller krav. När det sedan kom artister och sångare för att uppträda i kyrkan tog de snabbt tillvara på den unga trummisens talanger.

– Jag var bara 16–17 år när jag fick följa med artisterna till studion och träffa superetablerade musiker. Min karriär kom i gång tidigt, men trots att jag var så ung var alla väldigt vänliga och uppmuntrande. När jag fick chansen gjorde jag bra ifrån mig, så folk var glada och nöjda, säger Per Lindvall.

När Per tog sig in i musikindustrin på 70-talet såg förutsättningarna annorlunda ut än vad de gör idag, nu menar han att det är svårare för unga musiker att komma in i branschen:

– Det var nog mycket lättare att komma fram då än vad det är nu. Dagens musiker måste både kunna marknadsföra sig själva och producera musiken, det räcker inte att “bara” kunna spela ett instrument. Samtidigt är utbudet på musiker mycket större nu. När jag började var vi en handfull musiker som fick alla jobb, nu är det större konkurrens.

Det var just i studiokretsarna som 20-årige Per fick träffa personen som skulle förändra hans karriär för alltid.

– Jag och Janne Schaffer träffades när han spelade på en platta som jag också medverkade på. Efter det rekommenderade han mig till Björn och Benny. ABBA hade precis kommit hem från sin första stora världsturné och skulle spela in albumet Super Trouper, säger Per Lindvall.

Per Lindvall om arbetet med Voyage och samarbetet med musikikonerna Björn Ulvaeus och Benny Andersson

Hur har ditt samarbete med ABBA sett ut över åren?

– Jag var med som trummis på de sista tre albumen, det började där med Super Trouper. Sen när ABBA lade ner fortsatte samarbetet med Björn och Benny. Jag  trummade på musiken för Mamma Mia!-filmerna och musikalen CHESS. Och nu alla de nya låtarna!

Samarbetet med Björn Ulvaeus och Benny Andersson sträcker sig över 42 år, och Per Lindvall känner fortfarande lika stor beundran inför deras sätt att skapa musik.

– Jag beundrar Björn och Benny väldigt mycket, jag beundrar deras sätt att tänka. De styr inte så mycket, man får ge sina bud som musiker. De är väldigt bra på att skapa en kreativ stämning i studion. Det finns ingen prestige. Vi leker bara musik, och det är då jag tycker att det blir som bäst, säger han.

När de återvände till studion för att spela in det nya albumet Voyage, som släpps den 5 november, betonade Björn och Benny att de ville att det skulle kännas som om de tog vid där de slutade. Enligt Per är det precis det de har lyckats med, på fler än ett sätt.

– Nu för tiden när man släpper musik är det så lätt att fixa till allting som skaver, men när jag hör den nya plattan märker jag att de inte har gjort det. De har inte lockats av att optimera allting, utan de gör musik på ett organiskt sätt. Det är då ABBA-soundet kommer fram, det är då det blir mer levande.

Det är inte bara medlemmarna i ABBA som återvänt för att spela in den nya plattan. Även andra bekanta ansikten har arbetat med Voyage för att kunna säkerställa att det låter precis som ABBA ska låta.

– Ljudteknikern Bernard Löhr är också en otroligt viktig person för plattan och soundet. Han spelar in allting på albumet och ser till att det andas ABBA. Det har varit fantastiskt kul att få vara med och arbeta på den här världshändelsen med alla igen, säger Per.

Trots internationell karriär är det på hemmaplan Per Lindvall trivs bäst

Även om det är arbetet som studiomusiker som dominerat karriären har Per hunnit med att spela i orkester, för film och för scen. Han tycker att alla typer av musicerande är roligt och har sin tjusning, men ett ställe ligger honom extra varmt om hjärtat – och det råkar vara just hemma i Sverige.

– Allra roligast är nog att gå ned på Fasching och spela, det är en av de bästa klubbarna i Europa. Det är härligt med mindre klubbgig, det är intimt och man kommer nära publiken.

Per Lindvall har också kompat världsartister som Mary J Blige och Ray Charles, och i flera år turnerat världen runt med det norska bandet a-ha. Men det är ett möte som fastnat lite extra, även det på hemmaplan i Sverige.

– Jag fick spela med Stevie Wonder när han var här och tog emot Polarpriset. Det var en helt fantastisk upplevelse, han är en stor förebild som trummis och min största idol genom tiderna. Jag tänkte att “nu kan jag lägga av”. Som person var han otroligt varm, fin och generös – precis som han är i musiken. Man vill ju inte att förebilder ska krossas när man träffar dem, och så var det verkligen inte med Stevie Wonder, tvärtom, säger Per.

Du har varit verksam sedan 70-talet och har själv genomlevt förändringarna inom musikbranschen. Hur har trummisens roll ändrats?

– Den stora förändringen för trummisar tycker jag var trummaskinerna som blev jättepoppis på 80-talet. Livetrummandet i studion försvann helt under många år. Det var många trummisar som föll bort då, och det var även den största förändringen för mig personligen. Men jag tacklade det rätt bra, skaffade alla trummaskiner och lärde mig att programmera dem. Sen tröttnade jag på det och lyckligtvis kom livetrummandet tillbaka.

Andra stora förändringar är sättet man spelar in musik på, och trummisens arbetsbeskrivning.

– Nu är det också vanligt att lägga på trummor sist, när allt annat är klart. Förut gjorde man musik mer tillsammans. Trummisar idag är också producenter, och live ska låta likadant som på plattan. Jag beundrar musiker idag, det ställs stora krav på dem, säger Per.

Streaming har ändrat förutsättningarna för musiker

Den största förändringen i musikbranschen det senaste decenniet – som har påverkat musikers ersättningar radikalt – är dock streamingrevolutionen.

– Den enda ersättningen jag får som medverkande musiker är det som spelas i tv och radio, och det som SAMI samlar in. Men den mesta musiken streamas ju, och det får vi ingenting för. Det är skandal. Jag hoppas på en förändring, framför allt för de unga musikerna idag, som gör musik som enbart streamas. Jag vet att SAMI slåss för oss, men det är väl som att möta elefanter. Vi är så jävla överkörda, säger Per Lindvall.

Samtidigt vill Per poängtera att det inte är streamingen det är fel på, utan regelverket och lagstiftningen kring ersättning som behöver ses över för att kunna gynna fler än de som får tillgång till musiken.

– Jag har haft väldigt mycket personlig glädje av all musik som finns att streama. Streaming är här för att stanna, men vi som streamas måste få ersättning för vårt arbete också.

Att vara registrerad hos SAMI är något som alltid varit viktigt för Per. Hans söner Hampus och Jacob är låtskrivare och producenter, och av sin far fick de tidigt lära sig vikten av att alla medverkande musiker i deras produktioner ska listas hos SAMI. Men på ett generellt plan tror inte Per att SAMI-listan är lika närvarande vid inspelningar som den en gång varit.

– Förr var registrering hos SAMI en självklarhet. Den fysiska SAMI-listan låg framme i kontrollrummet och producenten såg till att man skrev på. Men idag är det annorlunda. Nu är det upp till den man spelar in med att ha koll och regga alla, och det tror jag inte alla gör. Att skriva på SAMI-listan är ju en no brainer. Det finns ingen anledning att inte göra det, och ingen vinner på att den inte skrivs på.