“Jag har hela tiden känt att det faktiskt finns någon som bryr sig”

Kanske är det ljudisoleringen, eller så är det all kreativitet, men något känns förtätat när Johannes ”Kasino” Runemark stänger dörren till sin studio. Längs ena väggen står de sedvanliga gitarrerna uppradade. På skrivbordet står en dator. Här finns ett trumset, ett piano, några keyboards och mikrofoner. Här sitter han på dagarna och skriver låtar till det som ska bli hans första album.

– Ja, det är min plan och jag försöker hålla mig till den så gott jag kan. Jag har faktiskt bara släppt EP:s innan. Nu känner jag att jag behöver ta mig i kragen och faktiskt skapa någonting i längre format.

Musikers kreativa processer kan vara känsliga saker. Vissa låser in sig och kapar nästan all kontakt med omvärlden. Andra kan bara skapa med andra människor runt sig, i ett kontrollerat kaos av impulser. Ytterligare andra skapar en strikt kontorstillvaro, där de går till sitt kreativa kontor klockan nio, äter lunch klockan tolv och tar bussen hem klockan fem.

– För mig är det väl något mellanting. De där tillfällena när allt är lustfyllt och kul tycker jag tyvärr blir färre, vilket kanske har att göra med att jag lägger ned mer tid på det. Men när det bara blir trögt och svårt försöker jag att undvika att stånga pannan blodig. Då tar jag hellre en paus.

Just soloprojektet Kasino har redan från början präglats av lust och glädje, berättar han.

– Jag har bara hållit på med det när det blivit luckor i schemat, när jag inte haft andra jobb. Jag vill verkligen försöka behålla det så. Det ska inte bli för mycket stress och press. Samtidigt blir det ju svårt om man har ambitioner.

Nej, Kasino är verkligen inte det enda han gör. I grunden är han gitarrist. Han har spelat med många av våra stora artister, både på scen och i studio. I höst väntar en turné med Maja Francis. Över tjugo spelningar över hela Sverige, vilket blir ett välkommet avbrott mot musikskapandet. Dessutom är han producent och – som sagt – låtskrivare.

– Jag började ju som musiker och stod väldigt mycket på scen. Det kunde jag ta med mig in i producerandet – inte minst för att man vet vad som funkar live.

Föredrar du någon av rollerna?

– Det är nog när jag får hålla på med mitt eget projekt. Då får jag göra allt: spela in det, producera det, skriva det och framföra det live.

Att vara medlem i SAMI är sedan länge en självklarhet för Johannes Runemark. Han har varit medlem sedan 2013.

– SAMI är jätteviktigt. Inte för att jag blivit miljonär på grund av dem, det är det ju rätt få som blir. Men det har varit en extra inkomstkälla som varit väldigt värdefull under åren. Jag är alltid jättenoga med att anmäla till SAMI så fort jag gör något projekt.

Han fortsätter:

– Så de har absolut spelat roll för mig i min karriär och i mitt liv. Det är en organisation som jag vetat om hela tiden och jag tycker deras verksamhet är grymt bra. Sedan har jag hela tiden känt, på ett mer underliggande plan, att det faktiskt finns någon som bryr sig. Och det tror jag är jätteviktigt i en bransch som den här.

Hur tror du svenskt musikliv hade sett ut utan SAMI?

– Oj. Det finns många scenarier, men ett är ju att musiker hade blivit fullständigt överkörda och hade fått ännu sämre villkor och gager än vad de har idag. Och det vill vi ju inte.

Vilken sorts livemusiker är du? Den energiska, den blyga eller den som vill hålla ihop allting?

– Det jag känner igen mig mest i är nog den stabila rollen. Det är det jag har övat mest på i min karriär som musiker – att backa upp, vara stabil och leverera. Jag är ingen ekvilibrist på mitt instrument, men det är klart att jag behärskar det. Jag känner mig extremt trygg i att spela gitarr, och den tryggheten vill jag överföra till de som spelar med mig.